De barn som föds idag upptäcker snart att EU existerar runt omkring. Så var det inte för deras föräldrar och äldre generationer européer som sett EU gradvis växa fram under de senaste 50 åren. Hur skulle du för en ung europé beskriva vardagen i Europa innan gränserna avskaffades?
När Romfördraget undertecknades 1957 var det bara tio av de nuvarande 27 medlemsländerna som var demokratier – de övriga 17 var inte det. I dagens EU tar vi för givet att det råder fred, frihet och demokrati, och att varje individ ska kunna leva ett självständigt liv fritt från diskriminering och intolerans. Dessutom är det viktigt med en blomstrande ekonomi och en solid välfärdsstat för att vi ska kunna erbjuda alla lika möjligheter. När dessa villkor inte är uppfyllda är det dagliga livet dessvärre radikalt annorlunda.
Om vi jämför livet i Europa idag med hur det var för 50 år sedan är det inte bara en fråga om nationella gränsdragningar och de begränsningar som de medföde. Det gäller också begränsningar för vad man fick säga, tänka eller läsa och vart man hade rätt att resa. Det handlar om brist på jobb och dålig tillgång till kultur och kunskap. EU har avskaffat många av dessa begränsningar och erbjuder dagens ungdomar långt större möjligheter än tidigare generationer hade tillgång till eller tillstånd att utnyttja.
De yngre generationerna bör visserligen vara medvetna om hur det såg ut i Europa förr i tiden och att integrationen i Europa väsentligt bidragit till att bygga en bättre samtid, men EU måste bevisa för medborgarna att det fortfarande är i stånd att anta dagens utmaningar. Under de gångna 50 åren har det skett många förändringar som gjort livet lättare att leva i Europa, men vi får inte slå oss till ro och vila på lagrarna. Vi lever i en värld i ständig förändring där nya problem dyker upp hela tiden. Dagens ungdomar är morgondagens ledare, och de kommer att behöva institutioner och strukturer som är anpassade för att anta dessa utmaningar. EU är dessutom ett mäktigt instrument som kan ta sig an 2000-talets utmaningar, t.ex. globalisering, klimatförändring, bristande säkerhet och ökande extremism
Under de gångna 50 åren har medlemsländerna varit tvungna att lämna ifrån sig en del beslutsbefogenheter till EU, ibland motvilligt. I dessa sammanhang verkar det uppstå viss spänning mellan ”mera EU” och ”mindre EU”. Var tycker du att gränsen ska gå när det gäller frågor om suveränitet för EU i framtiden?
När det gäller suveränitet måste man skilja mellan formell och verklig suveränitet. Vad vi än tycker om saken är medlemsländernas suveränitet en illusion på många områden, exempelvis kapitalmarknaderna, när det gäller terrorism, organiserad brottslighet och konsumentskydd, som till sin natur är transnationella, globala fenomen. I dessa globala sammanhang har de enskilda länderna inte de medel som krävs för att på ett effektivt sätt hävda sina formella befogenheter.
Till och med befolkningen i EU:s största land, Tyskland, utgör bara 1,3 % av världens befolkning. Och Frankrikes BNP är lägre än det belopp som det handlas med på finansmarknaderna under en enda dag.
Genom att i viss utsträckning ge avkall på sin nationella suveränitet för att dela på makten på EU-nivå och uppnå verklig suveränitet, skapar EU-länderna det effektivaste hjälpmedlet för att skydda sina medborgare och konsumenter. I sådana fall gäller det ofta inte att avstå från suveränitet utan snarare om att samarbeta med varandra för att tillsammans uppnå verklig suveränitet.
I det sammanhanget är euron ett utmärkt exempel på att summan är större än de enskilda delarna. Erfarenheter på senare tid har tydligt visat att euron skyddar oss mot turbulens på finansmarknaderna, och att den har gjort ekonomin i euroområdet mera motståndskraftig mot yttre störningar. För inte så länge sedan var de nationella valutorna känsliga för spekulation, vilket skapade elände och massarbetslöshet. Genom att införa en gemensam valuta har medlemmarna i euroområdet avstått viss kontroll, men de har fått en lång rad fördelar i stället. Makroekonomisk stabilitet samt låga och stabila räntor, som är till stöd för ekonomisk tillväxt på lång sikt, är tydliga exempel.
(Utdrag ur en intervju som publicerats i European Economy News
)
